Mitt i veckan.

Den här veckan går Hugo på förskolan tre dagar vilket passar mig ypperligt då jag börjat en skrivarkurs och behöver någon timme för planering och reflektion. Passar på när Sigrid sover sin förmiddagslur som brukar vara i ungefär en halvtimme..men det räcker för mig. Har precis lagt upp en plan för hur jag ska få till det resten av sommaren och min intention är att gå upp en timme innan alla andra vaknar och skriva. Vi får se om den planen håller. Senaste veckan har Sigrid vaknat runt halv 7-7 och Hugo någon timme senare så jag behöver gå upp halv 6 alltså.(fy sjutton vad tidigt...:-)) Aja..vi får se om planen håller? Annars reviderar jag den bara..hehe.
Jag har efter två dagars kurs redan skrivit en framtidsvision och gjort en skrivanalys av min rådande skrivsituation samt listat upp tre olika skrivprojekt att jobba med i sommar. Det viktigaste för mig är att skapa en rutin för skrivandet så att det blir av. Kursen håller på i 66 dagar...och det är just så länge som man enligt forskning behöver hänga i för att etablera en ny vana. Skulle verkligen behöva lägga till ett träningspass per dag till den här kursen så att även den vanan grundade sig hos mig. 
(null)

 
Nu önskar jag er en trevlig onsdag!
Med kärlek <3
Anna
 


framtidsvision - ny vana - skrivarkurs

När man vill trycka på ”restart”.

Ibland önskar man att man hade en sån där restartknapp för att starta om dagen. Gör om..gör rätt typ.
Tappade min plånbok som tydligen var öppen så alla kort åkte ur längst in under soffan..laddade kaffebryggaren igår så att det bara är att starta på morgonen vilket jag gjorde...det var bara det att jag glömde ställa dit kannan🙈...så allt kaffe rann ut på bänken och golvet...sista kaffet dessutom...skulle åka in och ta emot ett DHL-bud vid huset mellan 9-12...det var bara det att just som jag skulle åka upptäckte jag att jag glömt Sigrids bilstol i Jeepen...så Josef fick åka ifrån jobbet och komma ut med den. Slapp dock åka in för Budet hade ringt och stod vid huset och undrade vart vi var så Josef löste det på vägen in. Tänkte gå en promenad med Sigrid i vagnen...men vad händer...myggnätet trasslar in sig i däcket!  Hugo är förkyld och hemma från förskolan...Sigrid börjar också bli förkyld så nu vill jag verkligen vända denna negativa trend.
Ibland när det händer sådana här saker brukar jag fråga mig själv vad det är "universum" vill säga mig? På något sätt är jag inställd på fel frekvens för att allt ska flyta på. Det bästa man kan göra är att börja tänka på saker man är tacksam för sägs det och eftersom det inte finns någon starta-om-dagen -knapp...så gör jag det nu...jag är tacksam för:
  • Mina underbara barn❤️
  • Josef som jag älskar❤️
  • Alla nära och kära❤️
  • Det härliga vädret☀️
  • Att Tilda är ledig idag och vill leka och gosa med sin snuviga Lillebror.
  • Den nya våningssängen till barnen  i stugan😍
  • Att jag ska få träffa Art of Living- mästaren Sri Sri Ravi Shankar i Oslo den 26:e juni🙏🏻
  • Att vi har det så bra och mysigt som vi har det❤️
Känns redan som frekvensen höjts...lite yoga på det här så är nog dagen räddad😊🙏🏻🙏🏻
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

Trevlig tisdag på er!
Med kärlek❤️
Anna



Under sker varje dag.

Under sker varje dag. Inte bara i isolerade avkrokar eller på heliga platser på andra sidan jordklotet, utan här, i våra egna  liv. De bubblar fram ur sin dolda källa, omvärver oss med gyllene tillfällen och försvinner igen. De är stjärnfallen i vår vardagstillvaro. När vi ser ett stjärnfall förefaller det oss sällsynt och därmed magiskt, men faktum är att stjärnor regnar från himlen hela tiden. Vi lägger inte märke till dem på dagen därför att solljuset bländar oss, och på natten ser vi dem bara om vi råkar rikta blicken mot rätt ställe på en mörk molnfri himmel.
Även om vi betraktar under som sällsynteheter, regnar även de över vårt medvetande varje dag. Vi kan välja att se dem eller att förbise dem, omedvetna om att valet kanske avgör vårt öde. Blir du medveten om undrens närvaro kan livet på ett ögonblick förvandlas till en andlös upplevelse. mer sagolik och spännande än du någonsin kunnat föreställa dig.
Om jag bara fick skicka med mina barn en enda livsvisdom så är det det att, "lycklig är inget du kan bli, det är bara något du kan vara". Det är så vanligt att man tror att.... bara jag fått det där....bara jag gjort det där...när jag är klar med det här.... kommer jag att bli lycklig. Men faktum är att då kommer du jaga lyckan resten av ditt liv...ända tills den dag du stannar upp och upptäcker att lycklig är något du är...just här och nu.
 
Önskar er alla en trevlig Kristi Himmelsfärdshelg!
Med kärlek <3
Anna